Den här artikeln är ett gästinlägg. Åsikterna i texten är skribentens personliga och står inte för gymnasiesärskola.se och representerar inte organisationen, skolan eller företaget skribenten tillhör.
När jag började arbeta som biträdande rektor vid en grundsärskola 2014 blev jag förvånad att ord som utvecklingsstörning och utvecklingsstörd fortfarande användes i skolan. För mig kändes det självklart att använda begrepp som intellektuell funktionsnedsättning och ”IF” som också användes i den litteratur, de rapporter och utredningar jag läste. Efter ett direktiv ifrån regeringen står nu begreppet utvecklingsstörning inför en utredning, där utredaren ska ”överväga om ordet utvecklingsstörning i benämningar på målgruppen för grundsärskolan, gymnasiesärskolan och särskild utbildning för vuxna i skollagen och anslutande författningar bör ersättas med en mer tidsenlig benämning och, i så fall föreslå en sådan benämning ”. Frågeställningen är både viktig och relevant och jag hoppas att det kommer innebära en förändring.
Idag arbetar jag som ombud för skol- och utbildningsfrågor inom riksförbundet FUB. Inom förbundet förs sedan flera år tillbaka en pågående diskussion kring dessa begrepp, och vi använder båda begreppen; utvecklingsstörning och intellektuell funktionsnedsättning. Frågan har också tagits upp inom FUB:s sektion Inre ringen, en mötesplats för medlemmar med intellektuell funktionsnedsättning. I dessa diskussioner uttrycker medlemmarna vikten av att själv bestämma vilket begrepp man använder för att beskriva sig själv och sin funktionsnedsättning. De menar att ingen annan ska bestämma vilka ord man använder och att man därför ska vara öppen för att använda olika begrepp. Det finns medlemmar i FUB som föredrar att använda ordet utvecklingsstörning och att det finns medlemmar som hellre vill säga intellektuell funktionsnedsättning eller ”IF”. Jag håller verkligen med. Det är både viktigt och självklart att alla själv kan välja det ord som känns rätt för att beskriva sig själv. Men jag tycker att vi, som inte ingår i målgruppen, bör använda ordet intellektuell funktionsnedsättning som känns både mer tidsenligt och mer respektfullt när vi vill beskriva en medmänniska.
Inom skolan pågår redan en förändringsprocess där begreppet intellektuell funktionsnedsättning används av såväl Skolverket som Specialpedagogiska skolmyndigheten, även om man inte helt har släppt taget om ordet utvecklingsstörning. Jag anser att det är hög tid att man i skollag och i skolans förordningar skulle ersätta ordet utvecklingsstörning med ordet intellektuell funktionsnedsättning. Då skulle våra skolor på ett tydligare sätt få vägledning och kunna enas om ett begrepp som är tidsenligt, internationellt och i linje med artikel 8 i FN-konventionen för rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Robert Öberg, Projektsamordnare & ombudsman inom skol- och utbildningsfrågor på Riksförbundet FUB och före detta biträdande rektor i anpassad grundskola.
